Ico & Shadow of the Colossus HD [Review]

I mina recensioner är jag 100% ärlig och det tänker jag faktiskt också vara den här gången med att på en gång avslöja att: Nej, jag spelade aldrig klart Ico eller Shadow Of The Colossus förrän nu för att jag aldrig hade pengar och såg mig tvungen att investera pengarna på något annat och jag skäms något enormt för detta, visst har jag spelat dem men varje gång jag verkligen kom in i spelet dök det alltid upp någon som tvingade mig att gå ut, festa eller något sånt, visst visste jag att jag missade att klara 2 av världens finaste spel som någonsin gjorts, men visste att någon dag skulle det hända att jag faktiskt fick klara dem.

För detta måste jag faktiskt tacka det här med HD Remakes (jag berättade redan att jag älskar sånt) och att jag äntligen efter flera år har fått klara det jag en dag bestämde mig för att klara.

I många tillfällen brukar konst förstöras varje gång någon får för sig att förbättra det eller pyssla med det men i några fall hamnar konsten i rätta händer och gör så att ett mästerverk får liv en gång till, att det får ljuset det strålade en gång i tiden. Det är exakt så det kändes när jag började spela Ico och SOTC, som en väldigt välgjord restaurering, man behöver inte extremt högupplösta karaktärer eller filmatiserade cutscenes eller något sånt för att visa vilken konst Ico och SOTC är, med enkla kontroller spelar vi igenom ett konstverk, ett konstverk som är tidlöst och borde kommas ihåg av alla.

Storyn på Ico handlar om en kille som föds med horn i en by där det anses att dåliga saker händer varje gång någon unge föds med horn och för detta måste han låsas in i ett slott, efter ett par händelser kommer Ico lös och träffar på flickan Yorda, som är drottningens dotter och tillsammans med henne måste ni komma ut från slottet, det fantastiska är att även trots spelet inte har världens mest avancerade dialog kommer man ändå att leva sig in i storyn Ico bjuder på.

På Shadow of the Colossus hoppar vi in i Wanders skor, en pojke som vill återuppliva Mono, en flicka som har dött och för att klara detta måste man med hjälp av sitt svärd besegra 16 jättar, det är vad du blivit tillsagd att göra och man går in med inställningen på att man är beredd på att göra exakt allt för att få henne tillbaka.

I en skiva får vi 2 av 2000-talets viktigaste spel för inte alls så mycket pengar så om jag ska rekommendera något skulle jag rekommendera det här: Begå inte mitt misstag och införskaffa dig denna juvel så fort som möjligt, för att en bättre samling går knappt att hitta och med detta hinner man att värma upp inför The Last Guardian som släpps någon gång under 2012 som ser extremt lovande ut.